Dina händer är fulla av blommor

För snart två helger sedan skrattade jag tills jag fick ont i magen. För två helger sedan infann det sig så mycket kärlek att jag nästan fick lust att gråta av lycka. För två helger sedan vaknade jag upp med två rediga bakfyllor. För två helger sedan var Julia här. Hon är speciell den där Julia, en sann vän och en glädjespridare. En vän som jag kan anförtro mig åt, en vän som inspirerar mig, en vän som hjälper mig, en vän som får mig att gråta av skratt, en vän som jag känner mig så otroligt trygg med; Ja, det är Julia.

Och sista ordet: en vän som jag älskar!

Kent afton

Vilken motherfucking helg (fannys ljuvliga standard fras) det har varit. Vår fina vonka fyllde 22 år i fredags och det firades med dunder och brak. Ett gäng tjejer samlades hemma hos oss och kalasade, sedan drog vi till orange (herrreeeguuud, stället hade inte förändrats någonting, samma bartenders och dörrvakter som för fem år sedan...).

Jag och Fanny har lyssnat på Kent ikväll, kanske inte bästa sättet att börja en ny vecka på? Shit alltså, kent väcker minnen som bara den. Nostalgitripps helg, minst sagt!

Lainio

Idag fick jag en sådan sjuk längtan efter Lainio. Jag vill ta mitt pick och pack och åka dit, bosätta mig, njuta av lugnet, känna frihet, slippa måsten och krav, gå runt i samma trasor varje dag, inte duscha på flera dagar, fiska, hänga med min kära far och farbror, gå långa promenader med rissi, fotografera, vara kreativ, fixa och dona i röda huset, måla, rita, teckna, äta god husmanskost, rota omkring bland gamla grejer, vara nostalgisk, sova tills jag vaknar, läsa böcker, skriva, dricka kaffe stup i kvarten, stänga av mobilen, stänga av internet, isolera mig. jag vill hem, hem till mitt hem. känna mig som mig själv.

vad kan detta bero på? kanske att jag har världens low feeling just nu, att jag tappat bort mig, går runt i samma fotspår, omotiverad, vilsen och less, ingen som helst aning om någonting. och en saknad - en saknad efter en person som gjorde mig så jävla glad, som svek mig. och efter det svek jag mig själv.

fan också!