Bröllopet var helt fantastiskt. Maria var underbart vacker! Hon såg ut som Grace Kelly (fast vackrare förstås).
Jobbet som tärna var mega roligt! Det var pampigt att stå och blicka över gästerna som satt så snällt och inväntade brudparet, (nu talar jag alltså om domkyrkan), att se dem komma fram till altaret med världens största leenden. Jag och John stod förberedda inför vår uppgift, John: hålla i ringarna, Jag: ta emot buketten. Dock så drömde jag mig bort ett tag och höll på att missa uppgiften, men det gick bra.
Kören och solo-sångerskan var jätte duktiga. Sångerskan, som heter Ulrika, sjöng en av Kents låtar. (Då kom det tårar vill jag lova!).
När både Nisse och Maria sagt JA och pussat på varandra styrde vi kosen mot slottet, där festen inväntade. OCH vilken fest!! God mat, god dryck, fina tal och disco.
Apropå tal.... Jag var nervös en vecka innan för talet som jag, John & Peter skulle hålla. Innan talet gick jag iväg en sund och skulle öva. Jag visste att snart var det dags. Plötsligt kommer Annika springandes mot mig i panik och skriker "SARA, du ska in nu, du ska tala direkt!!!!" Jag hinner inte tänka eller känna efter utan bara kör på, slår upp dörrarna och säger: "Här är jag!" och babblar sedan på. Det gick tydligen finfint, min pappa var tårögd och det var nog Maria också.
Efter det kunde jag slappna av och dansa med nära och kära till klockan ett på natten.
Sen styrde Fanny och jag efterfest hemma hos oss, vi ville inte att festligheterna skulle vara över så snabbt. 15 pers fick plats i vår lya. Sjukt trevligt och roligt!!! Vi gick väll och la oss vid sju tiden på morgonen...
HEL LYCKAD DAG OCH NATT! Jävlar vad mycket kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar